Tillbaka till kylan … [Del 5]

Nämnde om att utforska Faliraki (till fots) och det har jag gjort. Utefter den nyare huvudgatan fann jag något som jag blev lite kluven till. ”Tänk att man åker så långt och ändå inte lyckas slippa undan det politiska dravel som tyvärr pågår hemma i Sverige …

Väljer dock att skratta åt vad som mer är av en slump, men är det inte så att vi har sådana holkar där hemma …? (I Södertälje, Göteborg och Malmö. Kanske någon annanstans …)

20150509_212330H

[o.] Bilden talar för sig självt …

Ser det ut så här, fast på ”svenska” isf grekiska, på berörda orter här i Sverige …?

Nåväl, denna måndag (11:e) var avsatt för ett besök i ”Fjärilarnas Dal”. Kommer dit och skall lösa min biljett. Snubben i biljettluckan tittar på mig och undrar med en kraftigt bruten engelska: ”Fjärilarna ligger förpuppade nu denna månad och kommer inte fram förrän i juni, så är du ändå intresserad av att gå in här och titta?” Då jag tycker mycket om den här typen av terräng, så kan jag studera den närmare. Fjärilarna kan jag fokusera på vid annat tillfälle, så jag sa ja. 3€ var det värt och pengarna går ändå till stor del för att kunna bevara denna lilla dal, då det är en klart hotad miljö, med bl.a. några sällsynta arter. (Hallå där MiljömuPpar! Inget klimattrams, utan genuin miljövård …)

Vacker miljö, ja! Bilderna ger som vanligt med kamera ingen rättvisa. Det skall upplevas!

IMG_3516H

IMG_3540H

IMG_3693H

Mycket plask här och var. Tyvärr blev det rätt snart tydligt att vattnet transporterades upp via pumpar i flera steg i dalen, då man inte lagt speciellt mycket energi på att dölja dessa. Visst, man är uttryckligen rädda för att störa, men det är lättare att ordna detta under t.ex. larvstadiet, då de blir mindre störda än under själva fjärilsstadiet.

Fjärilar, ja. När jag kom allra längst upp, vilket var bakvänt på kartan, då det i verkligheten var längst i söder, så stötte jag faktiskt på några fjärilar. (Har ej kollat vilken art …)

IMG_6185H

[o.] Fotot är egentligen taget vid ”Kritinia’s Castle”, men valde detta då jag hade svårt att komma tillräckligt nära vid Fjärilsdalen, för att det skulle kunna bli bra. Fjärilen är dock av samma art. Observerade den även på både den tredje högsta respektive den högsta bergtoppen på ön. Mitt nuvarande största objektiv är ett telezoom med brännvidd 55-250mm, vilket allt för ofta är för liten. Får spara pengar och lägga det på ett professionellt L-objektiv (Canon) med brännvidd 100-400mm eller liknande. (>10000kr) Kanske även på en dito extender om 2x förstoring, samt ett nödvändigt stativ för detta … Är även på jakt efter en som fixar vyer bättre än det 17-85mm-objektiv jag har.

Fick se en och annan humla och även stora mängder av skräddare eller vattenlöpare (svårt att se benlängden på de mittre benparen, vilket skiljer sig arterna emellan) i ett antal stillastående vattenhålor. När jag nästan var tillbaka vid början av promenaden, så hördes väldigt mycket ”tjoande” flera hundra meter ifrån där ljudet kom ifrån … Barnkalas! Åh nej! Inte den typen av barnkalas! Den barnförbjudna varianten … lol

IMG_3707H

Fortsatte vidare till det Akropolis som hör till Rhodos Stad. Fick stanna bilen och ta några foton, strax innan jag var framme:

IMG_3723H

[o.] Riktning sydväst, väst om Akropolis (Rhodos Stad, det finns ett till på ön.)

IMG_3765H

[o.] Samma plats med fotograferingen, riktning nordväst.

IMG_3739H

[o.] Riktning väst, taget från samma plats som de två fotona direkt ovan. En svala och fraktbåt fastnade …

IMG_3760H

[o.] Riktning nordväst, igen från samma plats. Denna gång är motivet närmare stranden. Rent vatten …

Parkerade och knallade in mot själva Akropolis och reagerade på detta, vad det nu är:

IMG_3777H

Fanns i mängder dock …

Del av det som finns kvar av byggnationen och det mest dominerande:

IMG_3792H

När jag traskade runt det som var kvar av denna byggnad, så hörde jag plötsligt ett dovt intensivt surrande bakom mig och märkte att att något tog sikte på mig. Fel ljud för att vara någon irriterad farligare stekelart (getingar, bål-, bin, humlor [eg. ett överdimensionerat bi …] m.fl.), så jag började veva med den fria hand som jag inte höll i kameran med. Försökte även vrida mig runt för att se vad det var, men den lyckades hela tiden att hålla sig bakom mig i huvudhöjd.

Till slut bet den mig. Jo, den bet faktiskt, för om den hade en gadd, så hade den suttit kvar bak i huvudet och jakten hade varit över. Levde gjorde den dock och fortsatte sitt försök att sprida sin ”kärlek” … Den lyckades att bita på samma ställe ytterligare en gång innan jag sprang tillräckligt fort för att hinna ifrån den. Får erkänna att jag hade lite hjälp med det, för när jag sprang iväg, så passerade jag en busslast med nordiska turister (svenska, danska och finska) ”Surret” försvann och var glad över att ingen annan blev biten konstigt nog. De undrade förstås vad jag pysslade med och en viss oro spred sig när jag förklarade varför … De insåg dock inte min lite mindre snälla taktik, för att bli av med den …

Tillbaka på hotellet frågade jag ”infödingarna” om det fanns några andra blodsugare än myggor och knott på ön. Nix, så de förstod inte vad det kunde vara som bet mig. De kollade även här hur det såg ut på mitt bakhuvud och de såg inget annat än inget än ett litet sår. Alltså inget allergirelaterad reaktion, som jag får ifrån ovan nämnda steklar.

Träffade på en av dessa surrande saker ytterligare en gång och det var uppe på öns högsta berg. Mer om det i senare inlägg, men fick där intrycket av att vad det nu var som jagade mig, var det något långsamflygande och verkade hålla sig i närheten av någon given plats. Ett bo t.ex. Denna jägare höll sig dock nedanför mina knän, dock utan att jag lyckades uppfatta var den befann sig. Ville inte bli biten igen, så jag joggade därifrån bland alla mindre huller om buller liggande klippblock …

 

Myggor och knott ja … Små, tysta och snabba! De får komma närmare än en decimeter från örat för att de skall höras … Knotten hördes inte alls, som hemma. De flyger in inomhus och gömmer sig dagtid, för att sedan en stund efter det har släckts börja med sina flygräder … Ett missat anfall föranleder omgruppering och en ny anfallsvåg 10-15 minuter senare … Jag räknade på enbart mina armar strax över 100 myggbett. Av mina mediciner, så var antihistamin det enda jag knaprade under tiden jag var där.

Astmamedicinerna glömmer jag bort i vanlig ordning, när jag är nere i Sydeuropa … I Italien vid fysisk ansträngning, men inte i Grekland. Äntligen ett ställe där jag är helt symptomfri, t.o.m. vid fysisk ansträngning! Klockrent m.a.o. … Då blir man rejält trött när man kommer hem och blir smittad med en något influensaliknande sak direkt första arbetsdagen, med feberkänningar redan samma kväll. Denna gång av okänd kollega … Flertalet av kollegorna låg redan hemma sjuka. Gick hem tidigare i tisdags och har nu inga fler arbetsdagar denna vecka, i.o.m att det är en kvällsvecka i min skiftgång. Omväxlande pigg och hängig, men hostar främst nattetid.

Vidare i min utforskning av Rhodos, vars namn egentligen kommer ifrån den engelska stavningen – ”Rhodes”. ”Infödingarna” (nåja, hela landet …) kallar ön för ”Ροδος” / ”ΡΟΔΟΣ”, vilket konverterat till latinska bokstäver blir ”Rodos”. Knatar vidare på samma plats och hamnar vid en restaurerad teater och ett riktigt (ursprungligt) stadium. I Norge har det förekommit frågeställningar vid skapandet av nya idrottsanläggningar, om man skall kalla dom för ”arena” eller ”stadium” beträffande friidrotten. Det är inte utan legitim anledning frågan ställs. Kommunalarna brukar gilla ”arena” … Vad man uppenbart inte vet, är att det ena ordet kommer ifrån grekiskan och representerar en plats, där tävlingar sker personer emellan. (Löpning, brottning, längdhopp med handvikter, diskus …) Det andra ordet kommer ifrån romarriket och är kopplat till blodvite och inte allt för sällan till avrättningar. ”Stadion” är naturligtvis det grekiska ordet, medan ”arena” är det romerska. Något att fundera på, när man namnger idrottsanläggningar. Vilket arv vill man förvalta?’

IMG_3903H

[o.] Teatern närmast och den klassiska hästskoformade (nästan) stadion i bakgrunden.

Något annat jag upptäckte vid i stort sett de flesta ställen jag var och besökte på ön, var att djurlivet var intressant. På vägen till Fjärilsdalen, så fick jag syn nå en rovfågel som såg ut som en falk. Åkte samma väg tillbaka, för att se om jag kunde få syn på den igen. Jo då, den satt ungefär på samma ställe på en elledning spanande ner på marken i omgivningen. Tyvärr hamnade jag inte i position för att ta ett ordentligt foto på den. Ville heller inte springa runt just där med kameran, då en av öns militäranläggningar ligger precis bredvid platsen där jag såg rovfågeln … Tyckte det kände onödigt att eventuellt bli stoppad och utfrågad om saken, speciellt när det visade sig sitta skyltar upp några hundra meter därifrån, som just förkunnade fotograferingsförbud …

Omgivningen ja, full av olivträd som på väldigt många andra ställen runt om på ön, utöver ett antal vinrankor. Hörde guiden för den svenska grupperingen prata om just olivträd och han framförde stolt att dessa träd kunde leva upp till 800 år och de bar frukt fram till dess de dog. Bredvid teatern finns ett olivträd som ”bara” är ca tvåhundra år gammalt … Man ser del av grenverket till vänster på bilden direkt ovan.

Mer djurliv var det … Som så många andra ställen på ön, så hittade jag denna typ av invånare:

IMG_3920V IMG_3919V IMG_3918V

[v.] ”Men backa inte då! Jag vill gossa (fjäska)!” – [m.] ”Nähe, slipp då!” – [h.] ”Jag ignorerar dig …!”

På vägen tillbaka till bilen träffade jag på kossor intill vägen. Inget avgränsande staket, vilket inte förvånade mig vid detta laget …

Stannade vid den första och försökte ”prata” med den.

IMG_3995H

Ok, öronmärkt och allt. Samma som med de lösdrivande getter och får här på ön … Men vad liten kossan är i jämförelse med våra hemma! Sedan tittar den på mig och reser sig upp …

IMG_3996H
Tar inget mer foto, utan smyger sakta iväg mot bilen … Då när den ställde sig upp visade den full bredsida och som följd insåg jag att det inte var en ko. I stället riskerade jag att reta upp den där jag stod och försökte ”kommunicera” med den, med inget stängsel emellan … Oops! Det räcker med det som bet mig tidigare, än att jag skulle ha något ytterligare annat efter mig, troligen något snabbare … Korna låg en liten bit närmare bilen, alla betydligt större än den tjur jag strax innan såg …

Ny del i morgon …

Advertisements
Det här inlägget postades i Djur, Historia, Idrott/Sport, Internationellt, Militärt, Naturvetenskap, Politik, Religion, Resor, Språkligt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tillbaka till kylan … [Del 5]

  1. Ping: Mitt upp i min reseskildring … | SasjaL

  2. harkling skriver:

    Vilka fantastiska bilder!

    Gilla

    • SasjaL skriver:

      Tack! Jag lägger bara ut en liten bråkdel av allt jag tog. (har inte räknat alla än …) Tråkigast är just att det aldrig går att få foton som återger vyer rättvist. Som jag nämnde i inlägget, så är de inte i närheten av vad man upplever själv …

      Gilla

Kommentarsfältet är stängt.